livleverlivet

Klockan 02.30 hör vi lilla Y komma krypandes mot vårt sovrum. Utan att ifrågasätta går min kära fästman ut och plockar upp lillan, går till hennes rum och lägger sig tills de båda somnar på hennes säng.
Klockan 06.00 hör jag att Y har vaknat, och således även hennes pappa. De kommer gåendes till rummet där jag fortfarande ligger hopkrupen under täcket.
"Jag är trött. Jag orkar inte.." börjar jag. Då kommer det, det vackraste en man kan säga:
"Du behöver inte, älskling. Ligg kvar så väcker Y och jag dig när frukosten är klar."

Jag älskar min fästis.