Tankar
Vi har haft förmånen att kunna ha ylva relativt korta dagar på dagis under hennes första år där. I början bara 8-12 och nu de senaste månaderna 9-15. Helt perfekt, det har gjort att hon har älskat att vara på dagis, leka och busa. Men nu blir det annorlunda. Enligt mitt preliminära schema som jag fått hemskickat kommer Ylva behöva vara på dagis betydligt mer än så. Farmor kommer få hämta henne väldigt mycket de första 5-6 veckorna (längre än så har jag inte fått schema på). Det är jättebra att Ylva och farmor har fått så bra kontakt, och att farmor bara jobbar halvtid nu, men det känns ändå...hårt. Jag kommer träffa min flicka betydligt mindre än vi är vana vid, farmor kommer få ta mer ansvar, det kommer bli tufft för alla. Och samvetet gnager... De första 5 veckorna (=25 dagisdagar) kommer farmor/faster behöva hämta henne 18 dagar. Alltså, jag kommer bara kunna hämta henne 7 av de dagarna. Jag är oerhört tacksam att vi har farmor och faster så nära, jag vet att få har den möjligheten, men det gnager i mig att behöva utnyttja den hjälpen.
De första veckorna kommer det alldeles säkert bli en hel del annat om kvällar och helger också. Inspark, nollning, fester; lära-känna-varandra-grejer helt enkelt. Saker som man helst bör gå på, om man vill komma in någorlunda i gänget. Det känns som jag inte kommer få träffa Y alls mycket.. Det gör ont.
Och samtidigt: jag vill ju verkligen gå den här utbildningen. Jag är enormt glad och tacksam att jag har kommit in. Det kommer förmodligen bli lättare efter de här första veckorna, och jag kommer kanske ha möjlighet att anpassa pluggan det mer när jag väl kommit in i det och vet vad alla schemapunkter innebär.
Det är mycket tankar, mycket känslor. Mycket svarta tankar som försöker ta över och säga att jag är dålig mamma, att jag inte klarar det. Många tankar och känslor att kämpa mot, men också en stor del som verkligen försöker trycka ner den där idiotiska sidan. Men det är svårt att göra det själv. Pratade med pappa nyss, skönt att höra hans ord. Han vet vad jag behöver höra. Det som jag redan vet, men som behöver komma från någon annan än mig själv för att få genomslagskraft.
Det blir mest blaha det här... ska försöka fixa köttbullssmeten, sen kanske jag kommer iväg till Gerda.
Jag förstår dina tankar och känslor kompis. Det är klart att det kommer upp mycket av den sorten när man står inför en större förändring som dessutom inte bara drabbar en själv.
Men samtidigt får du försöka tänka att det är relativt få förunnat att ha sina barn på fsk bara några timmar om dagen. Och från min erfarenhet av den enda förskola jag jobbat på, men där jag å andra sidan jobbat i nästan fyra år, så klarar barnen det fint. Jag är säker på att Ylva kommer klara det jättebra! Det är ju kanon också att du kan få hjälp med hämtning, det är ju en bra möjlighet för Ylva att få en ännu djupare relation till sina släktingar.
De i min klass som har barn säger att man blir en jäkel på att planera sin tid effektivt:) Det handlar nog om att försöka skapa rutiner, tror jag. Och avsätta tid för sig själv där det är pluggandet som är 100% i fokus.
Sen är ju både fördelen och nackdelen med att plugga att schemana kan vara mycket olika från kurs till kurs. Därför behöver det ju inte betyda att du går lika länge när nästa kurs börjar, och då kan du kanske hämta henne oftare själv och hon kanske kan komma hem tidigare någon dag.
Sen det här med de första veckorna: Man behöver definitivt inte vara med på allt på nollningen! De allra flesta är faktiskt bara med på några saker, enligt min erfarenhet:) Välj ut ett par saker som du känner för att göra, och gör de till 100%. Och försök vara nöjd med det. Det finns en ju en risk om du är med på många aktiviteter att du ändå inte är "närvarande" där och då är det kanske inte så lönt, egentligen. Om du ska ha dåligt samvete för att du är med, liksom.
Och Liv, det sista du är, är en dålig mamma! Jag tycker du gör så rätt som satsar på dig själv också och på din framtid. Och jag är helt övertygad om att du kommer fixa det.
Det blev nog en salig röra ord här...:) Hoppas det skapade något sammanhang.
Massa kramar till dig vännen!
Fina!
Du förtjänar att gå på det du vill och ska absolut inte ha dåligt samvete för det! Farmor och Ylva komme få mer tid ihop och det är värdefullt och du får göra något du vill, ni kommer fortfarande få tid ihop finaste....är säker på att Ylva vill att mamma ska göra det hon mår bra av!
Kramar Mia
Liv min vän, du är världens bästa mamma! Ylva har det jättebra och du kommer finnas även om inte alltid. Jag är glad för din skull att du får göra något du verkigen sett fram emot och det är bara en kort period av Ylvas liv, hon kommer fixa det bra. Grattis igen till att du kom in och du kommer fixa det det är jag övertygad om! Kram på dig!
Hoppas att det gått bra idag och att allt löser sig på bästa sätt! Det kommer säkert gå bra. Lycka till!
Många kramar
