livleverlivet

Tusen tack för alla era fina kommentarer, sms och hälsningar!

Ja, här sitter jag nu med fyra hål i min mage och en massa stenar utplockade. Skönt att bli av med dem. Och ja, jag fick faktiskt behålla dem så nu är de i säkert förvar högst upp på bokhyllan i en plastburk. Det var ett helt gäng, mellan 25 och 30 stycken (Gud vad jag är dålig på att uppskatta mängder!!! Har nu räknat noggrannare och det är över 70 stycken.....), som fanns i gallblåsan som de plockade ut. Dock upptäckte de under operationen att jag hade ytterligare 5 stenar i de djupa gallgångarna, vilket gjorde att när jag vaknade upp efteråt var det ändå inte över. Övernattade i Landskrona (kunde dock inte sova) och kördes förmiddagen efter i bårtaxi till universitetssjukhuset i Lund. Att åka bårtaxi är inte roligt. Dessutom kunde de inte spänna bältet ordentligt över magen/midjan eftersom jag ju hade opererats där, så det gjorde rejält ont i svängarna och guppen. Hade jag orkat så hade jag ropat till chauffören att han skulle sakta ner i tid innan alla rondellerna, för det hade behövts. Men jag kom fram, och efter ett par timmar i Lund var det dags för nästa ingrepp. Kirurgen i Landskrona hade satt någon slags ledare i gallgångarnaoch ut i tolvfingertarmen så att de i Lund kunde gå ner i halsen med ett rör (precis som gastroskopi) och plocka ut stenarna den vägen. Och SEN var det äntligen över.
 Den kvällen (torsdag) kunde jag äta en halv macka och dricka ett glas vatten. Det var det första jag åt och drack på 2 dygn. Jag sov ganska bra på natten, fick bra med smärtstillande och det var lugnt på rummet. Till frukost (fredag) orkade jag en halv macka till, och kunde dricka desto mer. Jag pratade både med läkaren från Landskrona och han från Lund, och allt kändes OK så jag kunde skrivas ut och Anders hämtade mig. Skönt att slippa taxi - Anders vågar man ju iallafall skrika på om han kör för guppigt ;-)

Jag mår relativt bra nu, tycker jag. Kunde gå till apoteket idag, och tittade också in på KappAhl och snackade med kollegorna. Är sjukskriven till 20/1, sen är jag igång igen. Det som är svårast nu är att äta, och så kan jag ju inte använda magen riktigt dvs det är svårt att resa sig, sätta sig, böja sig. Men Ylva hjälper mig gladeligen att plocka upp saker från golvet och hon verkar faktiskt förstå ganska bra när jag förklarar att "mamma har ajaj i magen" och inte kan lyfta upp henne. Har visat henne magen och hon tittade bekymrat och sa "ajaj". Och ja, visst gör det ont. Men det går över! Det är ju redan bättre. Och nu är stenarna ute!

En sköterska skrämde mig rejält i förrgår kväll. Jag frågade henne vad jag skulle tänka på med maten nu och hennes svar var: "Ja, levern kan ju bilda gallstenar som kan fastna i gallgångarna trots att man inte har någon gallblåsa så du ska försöka undvika sånt som du inte har kunnat äta innan". WHAT?! Förstå att jag blev lite rädd, det låter ju som att det inte skulle vara någon skillnad alls att ha gjort operationen! Så jag frågade läkaren igår och han sa att jag skulle prova lite i sänder, ta det försiktigt men att jag på sikt ska kunna äta helt normal kost. När jag berättade för honom vad sköterskan hade sagt så skrattade han och sa att hon nog hade läst på lite för mycket, "det finns en minimal risk att det ska bildas stenar nu, det KAN hända men är ytterst sällsynd och med så mycket otur som du redan haft så skulle jag säga att risken är obefintlig för dig". Så jag lyssnar hellre på hans ord.

Moster Monica - vad säger du? Visst har väl läkaren rätt - det är inte särskilt stor risk att stenar bildas nu??