Åldersnoja
Det har blivit 2009, och det betyder att jag fyller tjugofem i år. När den dagen kommer är jag närmare trettio än tjugo. Jag var ju nyss 18.. Eller?
Helt ärligt, jag känner mig gammal. Och först nu förstår jag det där med ålderskriser. När man är 25 ska man helst vara klar med en utbildning. Åtminstone ska man ha påbörjat en utbildning och vara på god väg. Har man inte det så är det ok ändå såvida man har ett fast jobb. Jag har inget av det.
- Men du har ju åtminstone man och barn! påpekade Moa när vi skämtade om vem som hade det värst. Och jo, det stämmer ju. Jag har världens finaste lilla familj. Så långt har jag ju kommit iallafall. Men det där med utbildning och ett tryggt jobb är viktigt i samhället. Det är oerhört viktigt. Även för självkänslan. Att få känna att man är nåt, att man gör nåt. Och det svider som fan att jag inte är där än, inte ens i närheten.
Har kämpat hårt för att komma på vad jag vill bli. Och jag har kommit fram till att jag ska försöka komma in på sjukgymnastutbildningen här i Lund. De har antagning två gånger om året. Naturligtvis är intagningspoängen snäppet högre än vad jag har, så jag får ge mig fan på att få bra poäng på högskoleprovet och bli antagen den vägen. Sen är det bara att hoppas att jag valt rätt.
Det är tufft. Det är så jävla tufft ibland.
Vänta tills du fyller 27, varken har man eller barn eller är klar med nån utbildning.. då kan kan känna sig gammal! Förstår din prestationsångest men du har det viktigaste. En familj. kram
P.S. Jag tror du skulle bli en fantastisk sjukgymnast!
Måste rätta dig lite nu flicka lilla, det är inte förrän sommaren 2010 som du går över gränsen "närmare 30 än 20". Det är ju nästan ett år tills du fyller år!
Och utbildning är nog bäst att vänta med tills man är peppad och vet vad man vill. Min mamma t.ex klarade sig utan utbildning länge och tog sin examen från högskolan först när hon var 40! Nu har hon ett jobb som hon älskar!
Fast fy fan vad gamla vi har blivit!
Kramar Moa
Men vännen, ärligt talat, 25 är ingen ålder! Inte idag. Förr skulle man ha hunnit med så jävla mycket, men det ser inte riktigt likadant ut idag. Idag är det ju jättejättemånga som int påbörjar sin utbildning förrän vid 25 eller senare. Jag tillhör den yngre delen av min klass, de flesta är runt 28 och flera är över 30. På sjukgymnastprogrammet vet jag att det är vanligt att många är "äldre". Du har ju tagit ett stort steg nu att börja arbetsträna, och det går ju bra. Tillåt dig att känna dig duktig över det! Du står ju liksom inte och stampar på samma ställe, utan du går hela tiden framåt. Det är inte det att jag inte förstår din stress över utbildning, för det hade jag också säkert gjort, jag menar bara att du har gott om tid för det framöver i ditt liv. Och allting har sin tid. En utbildning kräver ju så mycket av en att man inte är schyst mot sig själv om man påbörjar en bara för att man "ska". Om man inte känner sig riktigt peppad för den och tror att den kommer bli rätt. Men jag tror sjukgymanstprogrammet kan passa dig riktigt bra! Jag hoppas verkligen att du ska komma in med hjälp av högskoleprovet! Och även om du inte kommer in nästa termin så finns det fler terminer och fler högskoleprov efter det! Jag tror på dig, det gör jag alltid. Kram!
