livleverlivet

Vi har haft den bästa veckan på mycket länge. Förra lördagen tog vi vårt pick och pack, satte oss i bilen och rattade mot Bohuslän. Vi är delägare i en stuga på Orust, och den var alltså resans mål. Det är faktiskt första gången vi är där med Ylva men vi kommer helt klart att åka dit fler gånger i sommar.



Jag vet inte var jag ska börja. Vi hade det fantastiskt bra. Avkoppling, inga krav, inga måsten. Bara vara en familj och rå om varandra.
Vi hade med oss cyklarna, så det blev en hel del cyklande. Ylva tog gärna på sig hjälmen och ville sitta i barnsitsen så då var det bara att trampa på.



Vi cyklade till en av Sveriges finaste rastplatser. Underbar utsikt. På kvällen tog vi bilen till samma ställe för att se solnedgången, i hopp om att få en romantisk afton med Ylva sovandes i baksätet. Klockan blev kvart i nio och vi körde en extrarunda för att hon skulle kunna somna. I vanliga fall somnar hon kvickt i bilen, men den här kvällen var inte som någon annan, hon blev bara piggare och piggare. Till slut var klockan tjugo över nio, Ylva var hur pigg som helst och himlen blev allt vackrare. Vi gav upp tanken på vår romantiska kväll tillsammans och hade istället mysigt ihop alla tre. Det var väldigt vackert, även om Ylva inte riktigt fattade vad vi skulle kolla på.



Ylva har ritat hästar med sin gammelfarfar, suttit i hans traktor och sjungit "dansa min docka". Sen bytte hon ut ordet docka mot "gammelfarfar" och sångtexten blev lite rolig:
"Dansa gammelfarfar, medan du är ung, för när du blir gammal så blir du för tung". Gammelfarfar är 84 år ung och dansar visserligen en hel del.



En dag åkte vi ut till Klädesholmen, där min far bodde under sina första 6 år och därefter spenderade alla somrar och lov. Det är som en helt annan värld på Klädesholmen; inte bara pratar de annorlunda utan det är också oförglömligt vackert. Jag älskar känslan när man står där på klipporna, drar ett djupt andetag och får den friska havsluften genom hela kroppen medan fiskmåsarnas skrin och vågornas kluckande letar sig in i hörselgångarna tillsammans med vindens sus. Och ändå känns allt så tyst och stilla. Det är känslan av avkoppling.



På klädesholmen bor min gammelmoster. Alltså, Ylvas gammel-gammel-moster. Det är svårt att säga gammel-gammel-moster (och dessutom låter det liksom lite för.... gammalt?) så lillan sa bara Elsbeth. Hon fick lite pengar; en femkrona och en femtiolapp. Femkronan var helt klart roligast, för den lät så häftigt när man kastade den i golvet.

En annan dag spenderade vi i Uddevalla på Emaus lantgård. Där fanns lite djur att titta på och klappa, och naturligtvis blev det ponnyridning igen. Tredje gången gillt och hon tycker det är riktigt roligt att sitta där uppe. "Ylva rider, hästen går! Ylva ha hjälmen på!" sa hon gång på gång och höll sig ordentligt i sadeln.



Igår tog vi farväl av stugan för den här gången, sa hejdå till gammelfarfar och körde hemåt. Vi lunchade med Tess i Halmstad på hemvägen, trevligt!



Och nu är vi alltså hemma. Allt är uppackat, men inget är glömt. Vi har lyckokänslan och avkopplingen kvar inom oss, och längtar till juli när vi får återse vårt Bohuslän.