Vad får man säga?
Barn säger vad de ser. Helt utan värderingar, bara fakta. Som när vi var i simhallen för några veckor sedan. Det var ganska tidigt på eftermiddagen, så det var bara en enda kvinna i omklädningsrummet. Hon stod helt naken, och höll på att smörja in sig med bodylotion. Hon var överviktig, klart över 30 i BMI. Y stannade upp direkt när hon såg henne. Hon såg märkbart fascinerad ut och sa till mig:
- Titta, vilken stor gumma!
Jag låtsades som ingenting. Eftersom jag inte bekräftade det Y sa så upprepade hon förstås:
- Mamma, titta vilken stor gumma!
Denna gången högre, så att kvinnan utan tvivel hörde henne.
Jag tyckte det var skitjobbigt. Vad säger man då? Hon VAR ju stor! Det går ju inte att förneka. Inte heller tycker jag att man kan säga "så får man inte säga", för det är väl inget fel i att säga det, egentligen? Det är ju inget fult att säga, bara sant. Så hur reagerar man?
Jag kollade upp mot kvinnan, såg att hon smålog (åtminstone utåt) så jag hoppas att hon inte tog illa upp. Men gud vad svårt sånt där är...
- Titta, vilken stor gumma!
Jag låtsades som ingenting. Eftersom jag inte bekräftade det Y sa så upprepade hon förstås:
- Mamma, titta vilken stor gumma!
Denna gången högre, så att kvinnan utan tvivel hörde henne.
Jag tyckte det var skitjobbigt. Vad säger man då? Hon VAR ju stor! Det går ju inte att förneka. Inte heller tycker jag att man kan säga "så får man inte säga", för det är väl inget fel i att säga det, egentligen? Det är ju inget fult att säga, bara sant. Så hur reagerar man?
Jag kollade upp mot kvinnan, såg att hon smålog (åtminstone utåt) så jag hoppas att hon inte tog illa upp. Men gud vad svårt sånt där är...
Kommentarer
Postat av: SAn
Haha som det kan gå. Ibland önskar man att vi alla kunde vara mer som barn. Dom är så uppriktiga och för dom finns inga bekymmer. Vad skönt det hade varit! :)
Crepes åt jag faktiskt i förgår hehe, men tack för tipset! Det är så gott!
Trackback
